Tillbaka till livet igen, efter att ha varit sjuk i två dagar. Skönt.
Jag blir så deppig av att vara sjuk, vad är liksom meningen med dagen då typ? Man sover ju ändå bara...
Jaja, nu är jag frisk igen! Och jag började onsdagen med att ha dans på idrotten. Så kul, dans är nog mitt favoritmoment i idrotten. Simning är ju också det hehe. Dagen rullade på som vanligt, det var inget speciellt som hände.
Vi har ganska mycket läxor just nu - det är en idrottsuppsats om styrketräning, två engelskauppgifter, jag måste läsa ikapp SO:n och lite sådant. Men ja, det är väl så det är och mer kommer det nog bli i nian, gymnasiet... Men jag är ju taggad på det där ;)
Påtal om att vara taggad och så, OM TVÅ VECKOR ÄR DET PRAO! Jag är så spänd, ni fattar inte. För vissa kanske det låter ganska tråkigt att jobba på förskola. Jag tycker dock att det ska bli galet kul och jag är faktiskt glad att jag inte valde att jobba på lunchrestaurangen. I framtiden tror jag inte att jag vill jobba som förskolefröken, kanske som extrajobb när jag pluggar, men inte efter. Absolut, man ska välja ett yrke efter vad man tycker är roligt men jag tycker att man borde tänka lite på pengarna också. Du klarar dig självklart ganska bra med lönen du får som förskolefröken fast det finns ju mer välbetalda jobb. Jobb som jag skulle vilja ha, till exempel teknisk designer. Dessutom tycker jag ju väldigt mycket om matte och no-ämnena, som man inte jobbar sådär jättemycket med som förskolelärare och jag tror att jag skulle sakna att bli "utmanad" inom de områdena. Nej gud vad gammal jag lät nu. Fy. ;)
Ja, imorgon är det en ny dag och jag har inga riktiga planer förutom att spendera lite tid med en av mina kompisar efter skolan. Det blir supermysigt som vanligt. Grejen är att idag har inte varit fantastisk, och den har inte varit dålig. Det är liksom så skolan är; det är vardag. Självklart är det jättekul och man blir jätteglad när det är en riktigt bra dag, men om det inte är det så är det ju ändå inte så hemskt. Förstår ni vad jag menar? Skolan är ju liksom inget man väljer - du måste gå 10 år i skolan, sen är gymnasiet frivilligt men de flesta går även det. Så jag tänker att man får göra det bästa av det. När du sen får jobb och sådant, då får du ju ta och styra ditt liv hur du vill. Om du haft en dålig dag i skolan så gör ju inte det så mycket. Du kommer gå i din klass i en bestämd tid och sen så byter du klass eller går ut skolan. Det är bara att stå ut och försöka ha en positiv inställning.
Mitt skolliv har inte hela tiden varit det roligaste. Jag kände mig otroligt ensam i sexan. I sjuan bytte jag skola och det blev betydligt bättre, jag fick fler vänner och mådde ganska bra. Men ibland kunde den där känslan - känslan om hopplöshet och ensamhet. Ensamhet är typ det värsta som finns. Man blir så deppig av det.
Fast nu är det ju två år sedan jag kände mig sådär deppig och ensam, så nu gör jag sällan det.
Jag tror att alla känner sig ensamma ibland. Och det är okej, för oftast så är vi bara trötta eller vaknade på fel sida just den dagen; det är ytterst få som på riktigt är helt ensamma. Om man mot förmodan på riktigt är ensam så tror jag att man själv kan göra något åt det. Börja prata med någon i din klass; det kommer att vara skitstelt i början, men efter ett tag kommer de se hur rolig och cool du är. Jag tror att mycket av vad som händer omkring dig kan du ändra. Om någon är taskig kan du säga ifrån, om du är ensam kan du börja prata med någon, om du är arg så kan du berätta det för att sluta vara arg. Du är alltid chef över ditt eget liv och det ska vi inte glömma!
Puss darlings
Kommentera