Lace Life

På radion imorse (vi har alltid på radion på morgonen och det är så mysigt, jag kan inte tänka mig att vi inte skulle ha på den) så berättade de att vissa fyror ska börja med betyg för att pröva om det är en bra idé. Jag hoppas verkligen att de inser att idén suger.

Betygspressen är sjuk, verkligen. Jag går bara i åttan och jag har kompisar som sitter på lunchen och tittar på betygsmatriserna och jämför med varandra. För att inte ljuga kan jag ju säga att jag också gör det ibland, men personligen känner jag inte mig jättepressad. Dock så är betyg något man alltid har i huvudet - jag vet att jag inte bara pratar för mig själv utan att jag pratar för de flesta elever från (egentligen) 6an till 3dje ring. I 6an så förstådde inte riktigt jag betygen och brydde mig kanske inte jättemycket men det ökar. Tro mig, det ökar så galet mycket.

Härom dagen berättade min musiklärare att vi inte kommer kunna få 100% fullständiga betyg i 8an då vi inte hinner med alla kriterier. Han sa också att det inte gör något för att vi bara går i 8an och vi kommer kunna fixa upp allt i 9an och vi har alla chanser att höja oss. Nu ska vi bara fokusera på att ha kul. Mhm... Det är lite svårt; många, inklusive mig, går på vissa ämnen bara på grund av att få bra betyg. Jag tycker inte om musikämnet. Varför? För att jag vet att jag blir bedömd hela tiden - oavsett om jag sjunger, spelar, skapar musik eller räknar takten. Detta stressar mig, och att ha kul betyder inte att bli bedömd. Jag tycker det är sjukt att vi ska bli bedömda i kreativitet, musikalitet, hantverk och bollkänsla. Vafan? 

 I 7an fick jag E i bild. Gjorde det mig gladare och mer sugen på att rita? Stärkte det mitt självförtroende och gjorde mig oerhört motiverad att fortsätta måla, vilket jag tycker om att göra? Naah, tvärt om. 

Musik fick jag C i, och det är jag nöjd med då jag inte anser att jag är den mest musikaliska personen.

Jag älskar att röra på mig, leka, spela fotboll, volleyboll och bada/simma - det vet ni nog. Men idrott tycker jag inte om, det har både att göra med att jag alltid hamnar med de personerna som tror att de är proffs och fnyser när man gör fel samt att det vi pratar om i början av lektionen är... Betyg. "Idag spelar vi fotboll så jag kan se er bollkontroll" eller "Idag kör vi intervaller så jag kan bedöma er kondition".

Det är f**king sjukt att vi bedöms på huruvida vi kan trycka på en svartvit bräda eller hur snabbt vårat hjärta går ner i puls.

Det är vansinnigt att någon går runt och tittar på hur våran hand agerar tillsammans med vårat huvud för att få ner en verklighetstrogen bild, eller om vi kan leda in ett tyg i en maskin så rakt som möjligt. 

 

Ska inte detta saker komma lustfyllt, och ska vi inte utöva dessa saker för att vi vill och inte för att bli bedömda? 

Musik är superbra och det är vetenskapligt bevisat att vi lär oss bättre plus vi koncentrerar oss bättre.

Att röra på sig är fantastiskt, om vi inte rör oss kan vi få diabetes och andra hemska sjukdomar. Vi ökar risken för att bli deprimerade och vi mår så bra av att röra på oss. Det är också jätteroligt.

Att sy och snickra är allmänt bra att kunna, i alla fall grunderna, så vi kan laga ett par jeans eller fixa något snabbt i huset.

Rita är roligt, du övar kreativiteten och är bra för din högra hjärnhalva som används till kreativitet. Du tar en paus från skärm samt logik när du ritar.

 

Alla dessa saker är så bra men under press lär vi oss inte, vi mår bara dåligt. Så varför ska vi bedömas i dessa ämnen? Om någon vill jobba som... Snickare, kan inte den personen gå en vidareutbildning och lära sig hur man bygger? Eller kan vi i alla fall bara ha dessa ämnen utan att bli bedömda i dem? Kan det snälla få vara en paus från den logiska, stressiga, intressant och svåra NO:n, matten, svenskan etc?